För oss svenskar är det väl närmast en självklarhet att kunna uppsöka ett välförsett bibliotek och gratis förse oss med böcker och tidskrifter av den senaste utgivningen. Att flanera mellan bibliotekshyllorna och bläddra i böcker av alla de slag och språk är en lyx som vi i Norden kan göra gratis, men så är det inte i alla europeiska länder. Och våra farföräldrar kunde bara göra det om de hade pengar, och kanske inte ens då.
Inte förrän på 1930-talet blev det allmänna biblioteket verkligen ”allmänt” och det skulle dröja ännu många år innan skollärarmentaliteten tillät vuxna och barn att helt fritt ströva och förse sig i bokskogen. 2028 fyller vårt största Folkbibliotek, Stockholms stadsbibliotek, 100 år.
Vår tidiga bibliotekshistoria är fortfarande relativt okänd, men en avhandling från Linköpings universitet med titeln Sockenbiblioteket, ett folkbildningsinstrument i 1870-talets Sverige gör i alla fall något för att vederlägga detta pinsamma faktum.
I vår folkbildningshistoria har biblioteken ofta bara setts som skolans och kyrkans förlängda arm, och det är sant att det länge (även in på 1900-talet) var kyrkan som drev merparten av våra folkbibliotek, på landsbygden som sockenbibliotek och i städerna i församlingarnas regi. Dock har få forskare verkligen intresserat sig för vilka böcker som man läste i de gamla biblioteken och vilken betydelse de spelade i bildningsprocessen.
Nils-Åke Sjösten har läst hundratals volymer som ingick i 1870-talets sockenbibliotek, från Husie i söder i Skåne, till Timrå utanför Sundsvall i norr. Han ställer sig frågan om dessa bibliotek verkligen innehöll det som de styrande, stat och kyrka, ville att de skulle innehålla?
1870 publicerade de svenska folkskoleinspektörerna en förteckning över litteratur som de ansåg skulle ingå i ett sockenbibliotek. Upplysningsböcker om jordbruk och hantverk intog en särställning. Men biblioteken är betydligt mer diversifierade. Allt från de mest konservativa som bara innehöll dammiga luntor i religion, till de mer radikala, som kunde låta CJL Almqvist diskutera ekonomi, kvinnofrågan, skola, tekniska innovationer och upptäckter på andra sidan haven.
Det var rester av det mer radikala 1860-talet under den bildningsintresserade Karl XV. Efter att hans mer konservative bror Oscar II tillträdde som kung 1872 började sockenbiblioteken allt mer falla i vanvård. Några få utvecklades, så som t.ex. i Stockholm, till att senare bli stads- eller kommunbibliotek. Ett bibliotek som inte utvecklas mister snart sina låntagare. Ett memento till dagens kommunpolitiker icke desto mindre.
Nils-Åke Sjöstens avhandling är den första riktigt djuplodande undersökningen av vår tidiga folkbibliotekshistoria. Vilket tål att uppmärksammas.
Östgöta-Correspondenten 24/11 1993
50 år i ordets och bokens tjänst 