En lättläst Camus (1985)

På sätt och vis är det ett snilledrag att ge ut Albert Camus’ novell ”Gästen” som en bearbetad LL-bok. Samtidigt tycker jag nog, som vuxen läsare, att det är lite synd att ytterligare förenkla den redan i original så lättläste och glasklare existentialisten Camus. För den som läst originalet framstår nog inledningen till Eva Alexanderssons bearbetning av ”Gästen” som en smula otymplig:

”Läraren Daru stod ute, framför skolhuset. Det hade slutat snöa. Det var lite ljusare. Men vägen var översnöad. Barnen kunde inte komma till skolan. Han hade tjugo skolbarn. Ingen kunde ta sig fram. Det var bara att vänta på bättre väder.”

Frågan om bearbetningens vara eller icke vara må lämnas därhän. Albert Camus’ novell framstår, i bearbetad form, som naken och påträngande – som väl filtrerad guldsand. Den är djupt engagerande och tragisk, även i sin avskalade form. Den stora texten och den klara, smakfulla typografin, gör ett närmast prosalyriskt intryck. Sämre litteratur kan man sannerligen ha för ögonen när man lär sig läsa!

”Gästen” (ur novellsamlingen Landsflykten och riket, 1957) utspelas i Camus’ födelseland Algeriet. Läraren Daru får besök av en polisman från ockupationsmakten Frankrike, som överlämnar en arabisk fånge som anklagats för mord. Daru får själv order att föra fång-en till nästa by där han ska rannsakas och dömas. Den existentialistiska valproblemati-ken framstår, i krigets skugga, som grym och oundviklig. Daru väljer en omöjlig medel-väg: han släpper fången fri, men går inte med honom i motståndskampen. I och med detta har han gjort sitt val: fången fortsätter ensam till polisgarnisonen sedan han lämnats av skolläraren i öknen, och Daru är från och med nu fiende till den arabiska befolkningen han är satt att undervisa.

Det tidlösa i Camus’ val kan också sägas gälla för brukandet av denna LL-boken. Den lämpar sig säkert bra även på högstadiet, rent språkligt är den nästan barnsligt enkel. Men den lärare som överger eleven vid bara själva läsandet och utan att analysera, beter sig nog som Daru i öknen. Camus’ novell, liksom allt denne sparsmakade förfa-ttare skrivit, öppnar ett Ginnungagap av tolkningsmöjligheter.