En toppenbok av Elin Cullhed

Elin Cullhed: Eurydikes natt (2025)

En riktigt bra roman!! På samma gång ungdomsbok (liksom debuten 2021, Gudarna) och vuxenbok, med ett ganska avancerat språk. Kan absolut läsas av läsvana gymnasister. Liksom i Gudarna får vi förutsätta att den utspelas på landsbygden, eller i närheten av Uppsala, eftersom hp Karin åker skolskjuts in til gymnasiet, hon verkar gå i trean. Hon är fortfarande oskuld, och boken skildrar hennes djupa förälskelse i överklasskillen Alfred, var pappa är musiker och mamma läkare. Karins pappa är sjuksköterska på samma sjukhus, och Karin får sitta barnvakt åt Alfreds småsyskon, det är så romansen börjar. Fäderna är mest frånvarande, och Karins mamma, som förmodligen har en diagnos av något slag, är ett elakt porträtt, jag kan tänka på motsvarande hos t.ex. Vigdis Hjorth eller Alex Schulman. Hon terroriserar Karin psykiskt, förminskar henne ständigt, kan slänga ut henne ur bilen när de är ute och kör, men kan växla på en sekund och bli kelig och snäll. Pappa håller sig på behörigt avstånd och undviker att engagera sig. Det är en ”coming of age”-bok, där Karin efter lång förpuppningstid blir en sexuell varelse, och ”ligger runt” med den äldre grannen Risto, och svenskaläraren Antonio. Vi får följa hennes tillblivelse som författare (hon retas och kallas för ”poeten” i skolan), och hur hon växer som människa och kvinna.  Jag blir imponerad (förf. är också lärare i skrivande, född 1983), språket är rikt och precist. I centrum av handlingen skildras också när Karin blir våldtagen på en fest, och hur omgivningen ställer sig till detta (den anmäls aldrig). En annan analysingång är myten om Orfeus och Eurydike, som jag dock först inte riktigt förstår. Att Alfred, som spelar gitarr och gör egna låtar, är den Orfeus som gick ner i dödsriket för att söka upp sin döda hustru Eurydike, är givet. Han tillåts rädda henne då han spelade så vackert på sin lyra, men fick på färden tillbaka inte vända sig om och se på henne. När han gör det, går hans räddningsaktion om intet. Det kanske kan överföras på handlingen i romanen.

Karin känner att ingen tar henne på allvar, inte hennes föräldrar, inte Alfreds föräldrar. Till slut inte heller Alfred, som är uppslukad av sin egen musikaliska karriär, som för honom till en musikerkurs i Milano. Hon tycker hon är ful, men när hon upptäcker hur lätt männen faller för henne växer hon som människa och kvinna. Kärleken som spirar mellan Alfred och Karin är oerhört väl skildrad. Hennes skam och kroppsfixering, som är så vanlig bland tonåringar. Hon ska ta studenten och börjar köpa mer iögonfallande kläder. Hon har nästan inga tjejkompisar. Hon har en storasyster, den enda hon kan prata på riktigt med. När hon undersöks av Alfreds mamma på sjukhuset efter våldtäkten driver hon med Karin, och försöker sedan få Alfred att dumpa henne. Ur botten av sin förtvivlan träffar hon Alfred, som är snäll och förbarmar sig över henne, blir förälskad, men han blir avrådd av sina föräldrar, som vill att han ska satsa på sin egen karriär istället, vilket han gör. Att våldtäktsmannen är en av Alfreds bästa vänner, som dessutom spelar i bandet, gör allt mycket värre, och han klarar inte konflikten utan ryggar tillslut tillbaka. Karins mormor är ändå ett stöd. Hennes klasskamrat Olivia säger att kvinnors liv är som att välja mellan ”pest och kolera”. Man diskuterar i klassen om det är bättre att var fattig och fri och leva i skogen, eller gift med en rik miljardär som våldtar dig varenda kväll? Många i klassen väljer det senare. Alfred är omtyckt och har lätt att få tjejer. Karin är det motsatta. Karins mamma är konstnär (tveksamt om hon är utbildad) och ägnar sig i källaren åt att måla, familjen försörjs av pappa. I skolan räknas dom som ”fattiga”. ”Jag älskar myten därför att ingen kan svara på varför Orfeus vänder på huvudet [när han inte borde]. Vad är drivkraften? Saknar han tålamod, har han ett uppsåt?” Eurydike är okänd för oss, hon är bara en kvinna ”som räddas åter till döden”. Karin vill skriva om E:s gemenskap med Persefone, hennes ensamhet. Orfeus svek, dubbla svek mot henne. (Karin vil skriva en uppsats i svenska för sin lärare Antonio.) Karin tvingas ta jobb på ett äldreboende, och funderar på att hoppa av skolan. Även de små syskonen, Karins lillebror, Alfreds två småsyskon, får sin del i berättelsen, där perspektiven skiftar och berättas ur bådas synvinkel. Men Alfred är den svagare av de två. ”Hon är stor, hon vet det. Större än de vuxna, än Gud, än hela skolan tillsammans. Det är därför alla vill ha reda på henne, ha kontroll och bemästra hennes berättelse, inte för att de ska älska henne utan för att de ska förminska henne med sin kontroll.”

Boken hade lika bra kunnat heta ”Eurydikes död”. Men ur döden kommer ett nytt liv. Jag kan inte komma på några svagheter med boken, låt vara att Alfred inte är lika intressant att läsa om som Karin, men så brukar det ju vara. Åtminstone i min värld. Alfreds äventyr i Milano med nya häftiga vänner blir en utvikelse, men har förstås bäring för berättelsen. För Karin är det den första riktiga kärleken, och den får stor betydelse för hennes kommande liv. Den präglar henne på många olika sätt. För Karin förstås i kombination med våldtäkten. Men det är med den betydligt äldre Risto, som först dejtade Karins storasyster, som hon får sin första riktiga orgasm, han är äldre än Alfred, och mer erfaren. ”Det känns som att han har räddat henne till livet.” Karin hittar meningen med att gå vidare. Nyckeln, som den Risto lämnar när han går  Hans lägenhet är ”naken”, ”saknar kläder”. Han luktar ”som en slaktare, som söt viol.” Alla vuxna är ”sadister”. Alfred ska kombinera musikstudier med att gå på Handels, har hans föräldrar bestämt, och han törs inte säga nej. Men Cullhed skildrar det bra och lyhört också ur Alfreds perspektiv. Han är egentligen lika mycket ett offer för de vuxnas sadism som Karin, men han saknar hennes viljestyrka, hennes kunskap om verkligheten. Han lämnas också övergiven av sina föräldrar. Karins mamma besöker Alfreds hem och ber honom att sluta träffa henne, lite som i Romeo och Julia. ”Hon får igenom sin vilja genom att vara besvärlig, en person man vill bli av med.”  Men konstigt nog börjar Karin komma närmare sin tidigare fiende (och klasskamrat) Sally. En liten öppning i ett annars tätt stormmoln. Men när hon visar Alfred sina litterära försök, och han vill börja ändra i dom för att sätta en melodi till, då får hon nog. Och när hon väl beslutat sig finns ingen återvändo.

Jag har inte läst någon så bra bok om ung kärlek sedan Gun-Britt Sundströms Maken, 1976. Det är ett betyg så gott som något.

Orfeus och Eurydike av Federico Cervelli