Mycket i boken är (tyvärr) fortfarande aktuellt.

Kurt Vonnegut: Slakthus 5 (1969/2022, övers. Olov Jonason)

En klassisk anti-krigsbok, jämförbar med Joseph Hellers Moment 22, Hačeks Soldaten Svejk, eller kanske Västfronten intet nytt (E.M. Remarque). Centralt i Vonneguts bok är bombningen av Dresden, som avslutade Europas krig i andra världskriget. I det förmodligen helt onödiga bombardemanget dog 130.000 tyskar på plats.Bokens antihjälte, Billy Pilgrim, färdas fram och tillbaka i tiden, trogen hans resonemang om ”den fjärde dimensionen” (tiden), som löper alltifrån hans barndom på 1920-talet och fram till han blir upplockad av utomjordingar från planeten Tralfamadore, där han blir placerad i en bur på ett zoo där planetens invånare får bese honom göra allehanda hushållsgöromål, ja t o m idka samlag med en annan upplockad ”jording”, en vacker kurvig kvinna kallad Montana Wildhack. Han lär sig att utomjordingarna inte tror på kroppens död och att den som dör istället uppgår i ”the allsurrounding force”, en sorts tidlöst tillstånd, inspirerat av österländsk mystik. Vonnegut, som är en stor humorist, erkänner genast att det mesta i boken är sant, att det har hänt ”mer eller mindre”. ”Det som har med kriget att göra är åtminstone ganska sant”. I samband med en summa prispengar kan Vonnegut resa tillbaka till Dresden, tillsammans med en krigskamrat, varvid många minnen från tiden som fånge där återvänder. Att han mirakulöst undkom bombkrevaderna för att sedan bli utväxlad av ryssarna med andra amerikanska krigsfångar. Billy Pilgrim är utbildad optiker och lever gott med sin familj i Ilium, New York state. 1967 blir han upptagen av utomjordingar, ”kidnappad av ett flygande tefat”. I det militära får han fr.o.m. 1944 bistå en regementspastor med att spela tramporgel och sjunga psalmer. Han åtföljs snart av en vapenfetischist och ”stridis” kallad Roland Weary. Weary är 18, ja nästan alla soldater är så unga att Billy kallar det hela ”barnkorståget”, anspelande på följande händelse (Wikipedia):

Barnkorståget är enligt muntliga legender en händelse år 1212 då tusentals barn, ungdomar och vuxna från Tyskland och Frankrike företog ett obeväpnat korståg för att ”befria” Det heliga landet från de ”otrogna” . Skarorna upplöstes redan innan de nått Medelhavets kust. Endast ett fåtal nådde dock fram och de blev då sålda som slavar. Barnkorståget är troligen en uppdiktad berättelse. Det finns flera sinsemellan oförenliga berättelser om händelsen, och de närmare detaljerna debatteras bland historikerna.

 Kanske kan humorn i boken ses som ett sätt att motarbeta alla traumatiska upplevelser från kriget? Många av personerna vi möter i boken är cyniker som inte bryr sig om alla döda, bara de klarar sig själva. På den mystiska planeten Tralfamadore har man fem kön, inte två eller tre, men de syns bara enligt författaren i ”den fjärde dimensionen”. Han frågar de som bor där hur de kan leva i fred med varandra? Han får svaret att de ju redan vet hur universum slutar, och att denna kunskap ger mer ”struktur” åt tillvaron och mindre rädsla. Under tiden försöker de bara koncentrera sig på de ”goda stunderna och ”ignorera de hemska”. Han konstaterar också att USA är ”den rikaste nationen på jorden” men att hatet mellan människor drivs på av de ekonomiska skillnaderna. Att vara fattig är enligt det amerikanska (religiösa) sättet att se det ett ”brott”. Fattigdomen i USA driver på, till skillnad från i många andra länder, hån, tarvligheter, rasism, misogyni. Den som är rik är belönad av Gud, som alltid belönar den som är smart och arbetar hårt. Livet präglas av osanningar och lögner. Det leder också till att de fattiga anklagar sig själva, ja drivs av självhat. Något sådant finns inte på Tralfamadore. Han träffar en annan soldat, Paul Lazaro, som bara är ute efter att hämnas den som enligt honom mördade Roland Weary. Hatet och tanken på hämnden driver honom faktiskt att överleva de förfärligheter de möter i krigets slutskede. Hatet mot judarna är symptomatiskt. Billy får också vara med om sin egen död, 13 februari 1976, men eftersom han varit på Tralfamadore så uppgår han bara i det eviga kretsloppet, vilket ger honom möjlighet att resa fram och tillbaka i tiden. Han undkommer därmed mirakulöst en flygplanskrasch, och det vet han om, men kan inte göra något åt saken, trogen den s.k. ”sinnesrobönen”: Gud give mig ro att acceptera det jag ej kan ändra, mod att ändra det jag kan, och klokhet nog att alltid veta skillnaden.

Vonnegut levde mellan 1922-2007, och Slakthus 5 blev hans stora succéroman, ständigt omtryckt. Han var också en stor älskare av science fiction-litteratur. Boken rensas ständigt ut, ja bränns även, av supportrar till den s.k. MAGA-rörelsen. Anledningen ska vara att den är ”oamerikansk” och sexuellt frispråkig. Inget av detta är väl egentligen sant. Jo kanske 1967, när boken publicerades, men idag… Nja? (Jo, nog känns den i dagens debattklimat ”oamerikansk”.)

Hade han som sin antihjälte kunnat resa i tiden till 2026, hade han nog kunnat konstatera att hans tankar i Slakthus 5 fortfarande är brännande aktuella.