Cecilia, Gustav Vasas oregerliga dotter

Herman Lindqvist: Cecilia Vasa (2025)

Gustav Vasa hade åtta barn, varav fyra söner. Cecilia var den äventyrslystna och mest namnkunniga av döttrarna. Hon har kallats hans ”vildaste och vackraste dotter”. Hon blev 86 år, en lång ålder för sin tid, levde 1540-1627, och gjorde skandal redan som tonåring. Historien om henne är sannerligen värd att berättas, här av populärhistorikern Herman Lindqvist. Hon överlevde alla sina sex barn, sina syskon och tre makar. Född på slottet Tre Kronor av Gustav Vasas andra hustru Margareta Leijonhufvud. Gustavs första hustru den tyska prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg dog bara 22 år, sedan hon fött hans äldsta son Erik. Erik, och Johan, som var Margaretas, växte upp till renässans-furstar, som talade flera språk, musicerade, spelte kägel och tennis och reciterade latin och filosofi. Som regenter var dock ingen av dem särskilt lyckade. Stockholm hade 9000 invånare. Margareta L födde under tretton år tio barn, varav två dog vid späd ålder. Den stora skandalen inträffade i Vadstena, där Cecilia var med sin storasyster Katarina, 17 och 19 år, och de båda ungherrarna Edzard och Johan, prinsar av Ost-Friesland, den nordligaste av de frisiska öarna utanför Tysklands nordvästra kust, med landområden av Gotlands storlek. Huvudstaden Emden var en viktig hamn mot Nordsjön, och låg strate-giskt söder om arvfienden Danmark. Att Gustav Vasas favoritöl kom därifrån bidrog kanske?

 Samtidigt gifte den 55-årige Gustav om sig igen, med den 39 år yngre Katarina Stenbock, som var systerdotter till hans just avlidna hustru. Efter bröllopet följde systrarna Vasa med de båda frisiska bröderna till Vadstena, tanken var att Katarina skulle giftas bort med Edzard, men till kungens förskräckelse överraskade bröderna Erik och Johan lillasyster Cecilia med Edzards lillebror Johan i sängen, endast iförd ”hosorna” (långa strumpor). (Det är lite fantasieggande att de fyra unga, 17-20 år, tillsammans med lillebror Magnus, tydligen festade loss ordentligt, föräldrafritt, inte olikt dagens ungdomar, fast det skiljer över 450 år!)

Det blev skandal, de frisiska bröderna kastades i fängelse och Cecilia tuktades av sin far med grova ord, prygelslag och luggande i håret, så hårt att testar lossnade. Gustav Vasa hade en ilsket humör, vartill bidrog sjukliga skavanker, och alla hans tre söner ärvde humöret.

1560 avled Gustav Vasa, efter att ha regerat i 37 år. Maktkampen bröderna emellan startade direkt. Erik XIV uppvaktade en rad utländska prinsessor, bl.a. drottning Elisabet av England. Han hade ett ”harem” av frillor och flera barn med dessa, liksom sina bröder, men gjorde även han skandal med att gifta sig med den sista frillan, Karin Månsdotter, med vilken han fick fyra barn. Då hade hans sjukliga paranoia gjort honom ”sinnessvag” vilket utlöste de s.k. Sturemorden, riktat mot vad han trodde var fiender till tronen. Hans bror Johan gifte sig i Polen och övergick till katolicismen, vilket ogillades av den tredje brodern Karl som var protestant, närmast kalvinist (en fjärde bror, Magnus, ska också tidigt ha varit sinnessvag). Cecilia valde snart att lämna ”ormboet”.

Hon blev först förälskad i den polske adelsmannen Jan Teczy’nski som dock dog i dansk fångenskap. Cecilia begav sig då till England för att tala för Erik inför drottning Elisabeth, som ska ha uppskattat och behandlat Cecilia väl. Den vackra Vasaprinsessan hade många erbjudanden om giftermål, hon talade utmärkt engelska. I Stockholm stötte hon på Kristoffer av ätten Baden-Rodemachern, en soldat i svenska armén som styrde över 23 byar, i ett pytteland som idag ligger främst i Luxemburg.

(En parentes är den blott 16-åriga vackra hovdamen Helena Snackenburg, som följde med Cecilia till England. Hon gifte sig med en lågadlig lord Langford, kusin till Ann Boleyn. När denne dog gifte hon upp sig, med markisen av Salisbury, och kom att tillhöra toppskiktet kring drottning Elisabeth.)

Cecilias äventyr i England slutade dok inte väl. Hon och maken Kristoffer hade stora skulder, beroende på att de levde allt för dyrt, och deras fordringsägare jagade dem bokstavligt talat bort från London. I Baden-Rodemachern grälade Kristoffer med sina bröder om vilka som skulle ärva deras mor Anna, och Cecilia tog sina tre barn till Sveri-ge, och Johan III, som var den av bröderna som stod henne närmast. Hon skulle själv övergå till katolicismen. Men Johan hade stora skulder till alla fyra systrarna, som han var ovillig att lägga ut. Man levde i allmänhet rikt och flott, och över sina tillgångar. När Johans son Sigismund gifte sig med en österrikisk prinsessa pågick bröllopet i två veckor, där inget sparades  i utgifter. Cecilia fick överta kungsgården i Arboga. Det var också nu hon på sina tre skepp verkade som ”sjörövare” på Johans order, alltså att helt enkelt borda främmande skepp, särskilt fiendens. Hon stod nog aldrig på kommando-bryggan iförd trekantig hatt med dödskallemärke och svarta fanor, men varför inte i fantasin…

Cecilias syster Sofia led samtidigt i ett olyckligt äktenskap. Maken Magnus, också av ätten Sachsen-Lauenburg, misshandlade både hustru, barn och tjänstefolk. Han utvisades från Sverige, men hon fick stanna, men blev med tiden deprimerad och även hon ”sinnessvag”. Cecilias verksamhet som sjörövare skedde självsvåldigt, främst för att berika sig själv, och både Johan och lillebror Karl IX vredgades och beslagtog ofta hennes förvärvade varor. Cecilia deltog i försöken att avsätta Johan tillsammans med Karl och systern Elisabet.

Genom att bli katolik kunde Cecilia plädera både hos påven och tyske kejsaren Rudolf, senare dennes broder Mattias, i tvistemålen om hennes slott i Baden-Rodemachern, som hon skulle ärva efter maken Kristoffer som avlidit när han inspekterade sitt gods på ön Ösel, som tillhörde Sverige. Ett påvligt sändebud Francisco Erano, skulle hjälpa Cecilia i tvisten med Kristoffers bröder, och Cecilia inledde en relation med Erano, och födde också barn med honom, vilket var en skandal i sig, eftersom de inte var gifta. Samtidigt pågick krigen ständigt, i Sverige mot Danmark och Ryssland, på kontinenten mellan katoliker och protestanter, hugenotter och kalvinister.

Cecilias fem söner fick gå i jesuitskolor: Edvard, Kristoffer, Karl, Johan, Filip. Med Erano fick hon dottern Caritas. För Edvard gick det illa, han misskötte ekonomin på det lilla slottet i Baden, och mördade också en flicka han haft ett förhållande med. Cecilia flyttade under en period till det mäktiga slottet i Krakow, där brorsonen Sigismund regerade. Han hade gift sig 1592, ett oerhört påkostat bröllop. Sigismund var lugn och samlad, till skillnad från Cecilias bröder, och hans hustru Anna av Österrike vänlig och omtyckt på slottet. Polen var i union med Litauen ett av Europas största stater till ytan.

År 1600 hade Karl IX tagit över Sverige efter brodern Johan, som tillfångatagits, och hans närmaste män avrättats. Karl var till skillnad från bröderna en enkel man, skicklig militär, men hämndlysten och snar till vrede. Cecilia pläderade samtidigt för att återfå det hon lovats i pension i Baden-Rodemachern. Hon träffade påvliga sändebud i Rom, och den tyske kejsaren i Wien, och hade rätt att tala i den väldiga sammanslutning av små stater som kallades ”Det heliga romerska riket av tysk nation”. Den nye kejsaren Mattias skrev ett rekommendationsbrev. Han kallade henne ”begåvad med snille och framstående vältalighet”. Kampen om Baden-Rodemachern slutade med att en katolsk armé (det var inledningen på det trettioåriga kriget) invaderade området i lilla Luxemburg, och Kristoffers (Cecilias makes) sonson Wilhelm blev markgreve, och Cecilia återfick sina slott och ägor, och en ekonomisk kompensation. Slutet gott, allting gott? Nej, knappast för de andra, men möjligen för Cecilia. Hon häckladesav protestanterna i Tyskland och kallades häxa och horkona, men det verkar inte ha bekommit henne. Hon avled stilla i Bryssel 1627, där hon kan ha varit för att söka medicinsk hjälp.