Honoré de Balzac: Pappa Goriot

Honoré de Balzac: Pappa Goriot (1835/1990, övers. J. Gunnarsson, illustrerad av Honoré Daumier)

Balzac (1799-1850) Honoré de Balzac, född 20 maj 1799 i Tours, Indre-et-Loire, död 18 augusti 1850 i Paris, var en fransk författare. Han var en av den litterära realismens förkämpar. Balzacs huvudsakliga epos utgörs av ett antal romaner, kallat La comédie humaine, Den mänskliga komedin, så benämnd efter Dante Alighieris La divina commedia (1308–1321, Den gudomliga komedin).

Under 20 år utvecklade Balzac en rastlös skriftställarverksamhet, och överansträngningen härvid bröt i förtid hans krafter. Hans produktivitet var enorm. Endast några få timmar var afton unnade han sig vila, för övrigt arbetade han dag och natt, drickandes otaliga koppar kaffe. Hans fantasi var outtömlig. Från och med Pappa Goriot (1835), vilken brukar betraktas som flaggskeppet i hans produktion, börjar hans romanfigurer bli återkommande. De återkommande litterära gestalterna skulle under Balzacs författarskap komma att bli fler än 2 000 stycken.

t.h. ”Borgarkungen” Louis Philippe (”Kung Päron”), karikatyr av Daumier.

Omständligt och med den intimaste kännedom skildrade han de mest olika levnadsöden, karaktärer och samhällsklasser. Ministrar och lägre tjänstemän, officerare och finansiärer, borgare och präster, litteratörer och konstnärer, adelsdamer och skådespelerskor, uppoff-rande hustrur och fåfänga unga flickor, ärbara medelklasskvinnor och kurtisaner, allas yttre och inre liv känner han till och återger med illusorisk påtaglighet. Hans vida kunskaper om- fattade allt från maträtter och husgeråd till aktiemarknaden på börsen i Paris, där större delen av hans liv förflöt.

Paul Lafargue, svärsonen, skriver att Karl Marx beundran för Balzac var så djup att han tänkt skriva en bok om La Comedie Humaine så snart han slutat sina ekonomiska studier.

Han var förtrogen med provinserna och egendomligheterna i livet där, men det var framför allt Paris som han beskrev. Just det komplicerade, det stora, eggade hans fantasi; och i skildringen av den moderna storstaden med dess intriger och larm, dess stridiga viljor och passioner, dess vilda tummel och kamp för uppehälle och rikedom fann Balzac det yppersta stoffet att arbeta med. Han hade en naturvetenskapsmans intresse för även det minsta och obetydligaste; någon avsky för det dåliga, någon längtan bort ifrån det fula kände han inte; han moraliserade ej i sin framställning, varken klander eller ogillande fick föra honom ifrån sannfärdigheten. [Dock framkommer i Pappa Goriot en skarp kritik av det sedeslösa livet i Paris, där inget annat än pengar gäller. Men samtidigt: något annat att sätta istället finns inte hos B.]

Genom sin metod kan han betraktas som en av den moderna realistiska romanens grundläggare. Från Balzac utgår Flaubert med sin kalla psykologiska analys och mer eller mindre medelbart den senare naturalismen (Strindberg, Zola m. fl.), som tillsammans med Flauberts lärjunge Maupassant, Balzac och Henri Beyle (Stendhal) bildar övergången från romantiken via realismen och naturalismen, och fram till den moderna romanen på 1900-talet.

Pappa Goriot skrevs 1834-1835 när Balzac var 35 år gammal och började publiceras löpande i Revue de Paris under hösten 1834, varefter den gavs ut som samlat verk i bokform 1835. Trots bokens titel är det inte ”Pappa Goriot” själv som är huvudperson, utan Eugène de Rastignac, en ung, idealistisk och synnerligen ambitiös juridikstud-erande som bor på samma nedgångna pensionat som Goriot på rue Neuve-Sainte-Geneviève i en sjaskig Parisförort. På pensionatet lär Eugène känna Vautrin, en mystisk uppviglare, som senare avslöjas vara brottslingen Trompe-la-Mort (”som lurar döden”).

Eugène bestämmer sig för att skjuta något på studierna för att försöka nästla sig in i Parissocieteten, och bestämmer sig (med Goriots samtycke) att inleda ett förhållande med en av Goriots gifta döttrar, Delphine. [Romanen handlar mycket om Goriots kärlek till de båda döttrarna, som lever gott i adelsmäns sällskap, medan fadern lever som en kyrkråtta på sitt slitna billiga pensionat. Romanen har blivit en klassiker, tillsammans med Eugénie Grandet, hans mest kända.]

(Texten från Wikipedia, tillägg avmig inom klammer [])