Katherine Mansfield: ”Je ne parle pas franςais” : Noveller I urval (2023, övers. Daniel Martinez) Mansfield som levde 1888-1923 växte upp på Nya Zeeland. Pappan var ordförande i Bank of England i Wellington. Hon räknas till de riktigt stora novellisterna (hon skrev även lyrik), påverkad av Tjechov och Maupassant, i sin tur påverkade hon senareFortsätt läsa "2 x Nya Zeeland"

Nina Lykke: Nästa! (en läkarroman) (2019, övers. Lotta Eklund) Nina Lykke är utbildad grafisk designer född 1965 (fyller 60 i år). 2010 debuterade hon i Norge där hon tillhör de allra mest lästa, med en novellsamling. Romanen (på norska) Upplösningstendenser kom 2013, och Nej nej och åter nej 2016. Där gör den medelålders hemmafrun/läraren IngridFortsätt läsa "Mera norskt! (och några till)"

På sätt och vis är det ett snilledrag att ge ut Albert Camus' novell "Gästen" som en bearbetad LL-bok. Samtidigt tycker jag nog, som vuxen läsare, att det är lite synd att ytterligare förenkla den redan i original så lättläste och glasklare existentialisten Camus. För den som läst originalet framstår nog inledningen till Eva AlexanderssonsFortsätt läsa "En lättläst Camus (1985)"

Joanna Górecka: Nudes (2025) Sanja Särman: Feng Yongxus förmåga att gråta (2025) Två romaner med gemensamma nämnare. Båda handlar om flickor i skolan i 15-16-årsåldern. Ester i Góreckas roman börjar ragga på sin snygga manliga lärare i religion/filosofi. De har allt tätare kontakt på nätet, och han får Ester att börja skicka nakenbilder. När ryktetFortsätt läsa "Två debutanter och en till"

Olle Holmlöv är knappast någon "oskolad" debutant. För tre år sedan utkom han med diktsamlingen Fadersöga, som prisades för sitt naturlyriska, stilsäkra språk, och nu gör han prosadebut med ett fullödigt verk, den korta romanen Rödlögaborna. Sällan har man sett en författare med ett sådant grepp om språket. Den fyrtioårige Holmlöv är sparsmakad, formsäker, ochFortsätt läsa "EN SVENSK SKÄRGÅRDS-KLASSIKER (1984)"

Se: Riddaren av den sorgliga skepnaden...

I ett barns öga föds världen ständigt på nytt För spädbarnet är varje dag den första, varje leende det första leendet. Varje människa den första människan. Ögat föder embryon av liv. Outvecklade, omejslade, som en skulptör som arbetar i ett block granit som långsamt träder fram i ljuset. I ett barns öga finns ingen ondska.Fortsätt läsa "Önskedikten: ”I ett barns öga”"

Juan Rulfo: Slätten i lågor (1953/2024, övers. Anna-Karin Thorburn, introduktion: Andrea Castro, övers. Yvonne Blank) Den mexikanske författaren (1917-1986) anses vara en av pionjärerna inom den latinamerikanska skönlitteraturen på 1900-talet. Han publicerade bara några få böcker, den ovannämnda novellsamlingen, romanen Pedro Parámo (1955), som blivit en klassiker, och den korta romanen Guldtuppen. Det sägs attFortsätt läsa "Om Riddaren av den sorgliga skepnaden, Orons bok och Slätten i lågor"

Abraham Verghese: Skära för sten (2009, övers. Hans Berggren) En riktig tegelsten som för mig väckte många reseminnen. Efter min mors död ärvde jag lite pengar som gjorde att jag och Annsofi kunde köpa en kamera, en östtysk Practica, och sommaren 1981 kunde vi göra en längre resa, som slutade i Addis Abeba, huvud-stad iFortsätt läsa "Tillbaka till Addis Abeba"

Rudolf Värnlund och Maria Sandel, två bortglömda arbetarförfattare som återupptäckts. Proletärförfattarna Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund träffades hösten 1919 i Stockholm. Värnlund hade växt upp i Stockholm under fattiga förhållanden, och de möttes genom vännen Ragnar Holmströms försorg i Stockholms norra ungsocialistiska klubb, som hade en anarkistisk anstrykning. Eyvind Johnson var engagerad inom anarkosyndika-lismen iFortsätt läsa "Eyvind Johnson, Rudolf Värnlund och Maria Sandel"