Denna egenartade religiösa sekt har skildrats i ett reportage i Helsingborgs Dagblad, som även publicerades i Dagens Nyheter. Intressant, jag återger ett utdrag:
”Plymouthbröderna uppmuntrar inte giftermål vid för ung ålder så det dröjde ett par år innan de blev äkta makar, Nick Rosdahl från Helsingborg och brittiska Chloe. Chloe flyttade från Leeds till Sverige och nu, två decennier senare, sitter de i vardagsrummet i familjens hem, en rymlig villa i Påarp med gårdsplan och prunkande trädgård. Dottern Annemarie är djupt försjunken i en ungdomsroman från en annan tid, Amazon Adventure från 1949. Den ena sonen, Ted, är lika inne i ett ipad-spel. Charlie, den andra sonen, är ute och spelar fotboll med sina kompisar. På grillen i trädgården denna kväll i sena maj ligger en flapsteak i perfekt 85-gradig värme.
Bara några minuter bort finns Plymouthbrödernas samlingslokal som stod klar 2023. Här sammanstrålar Helsingborgsmötets 80-talet medlemmar alla veckans dagar förutom torsdagar för bön och bibelläsning, alltid på engelska och alltid ledda av olika manliga mötesmedlemmar enligt ett ambulerande schema. Härifrån turas föräldrarna också om att köra bussar för barnen upp till friskolan Oneschool Global i Långaryd nära Smålandsstenar, en skola startad av föräldrar inom kyrkan. Barnen går i kommunal skola i Helsingborg de första åren och äter lunchen i skolan, men oftast vid ett eget bord för att följa Plymouthbrödernas regler om att bara äta med andra medlemmar. Några år in i skolgången börjar de sedan i Långaryd, precis som alla barn inom rörelsen.
Plymouthbröderna har genom åren varit mycket restriktiva med att medverka i medier. När de har synts i offentligheten har det istället oftast handlat om anklagelser om att de är slutna och sektliknande. De som har drivit kritiken i Sverige är främst ett par personer som lämnat rörelsen och som har medverkat i olika reportage i svensk press. 2014 berättade exempelvis en man i tidningen Dagens Arbete om hur han upplevde att rörelsen kontrollerade honom och isolerade honom från omvärlden.
Men det finns också en annan berättelse om Plymouthbröderna. På de orter där de finns ses de oftast som respekterade samhällsmedborgare av den övriga befolkningen samtidigt som det gärna traderas skrönor och historier om deras övertygelser. Som att de inte skulle använda mobiltelefoner eller internet, bara bo i friliggande hus utan väggar som delas med utomstående och aldrig äta tillsammans med ickemedlemmar.
Det finns dessutom ett särskilt skäl till att jag är här [artikelförfattaren Torbjörn Wester]. Jag vill försöka förstå den rörelse som min farfar Clemens växte upp i men lämnade. Clemens, hans föräldrar och hans syskon tillhörde alla ”möten”. Det är det ord som bröderna alltid har använt om sina församlingar, som förutom i Helsingborg idag finns i Göteborg, Smålandsstenar och Ljungby. Men hur livet i dessa möten var och är, det är något jag själv aldrig har kommit i kontakt med.
I Paulus andra brev till Timoteus talar aposteln om ett hushåll med olika slags kärl. Vissa är i guld och till för hedrande ändamål, andra i trä eller lera, att använda för det mindre fina. För att bli ett kärl till heder, skriver Paulus, måste man rena sig från det som är vanhedrande. Då blir man helgad och användbar för sin herre, redo att nyttjas för allt gott.
Detta var några av de bibelord som på 1820-talet grep tag i en ung teologisk sökare, irländsk-brittiske John Nelson Darby. Han tillhörde en växande grupp av människor som hade börjat misströsta mot den etablerade kyrkan med dess präster, biskopar och dogmer. De ville samlas i enkelhet kring Kristus, utan ett särskilt prästerskap. Rörelsen växte på flera håll i Storbritannien och fick ett viktigt fäste i hamnstaden Plymouth. Där kom den också att genomgå sin första stora splittring. För den gren Darby ledde blev Paulus ord om de olika kärlen mer centralt. En tydligare avskildhet började växa fram, från det världssystem av synd och laglöshet som Darby menade låg under Satans herravälde.
Det är ett i många avseenden vanligt liv de lever, familjen Rosdahl, men samtidigt krävande på sätt som för utomstående kan vara svåra att relatera till. Även om rörelsen formellt inte säger nej till nya medlemmar har det i modern tid inte hänt att någon ny anslutit till Helsingborgsmötet. De 80-talet medlemmarna är alla födda in i gemenskapen och Nick tror att det hade varit svårt, men inte omöjligt, för en helt utomstående att anpassa sig.
Rörelsen fick fäste i Sverige på 1870-talet. Civilingenjören Samuel Hedman hade arbetat i London och återkom 1876 med sin brittiska maka Susie och brödernas lära, som de bägge ville sprida. Det första mötet bildades i Göteborg. Under de få åren fram till sin död 1880 spred Hedman Plymouthbröderna till fler svenska orter, bland annat genom sin publikation Lefvande Watten. Småland blev ett tidigt fäste. I teologidocenten Gunnar Hillerdals bok om Plymouthbröderna, En annorlunda gren av kristenheten, berättas det om en Plymouthbroder från Köpenhamn som stöter på en vandrande knekt från Vittaryd på den småländska landsbygden. Knekten är törstig och ber om vatten. Visst kan han få det, men vill han inte också ha ”levande vatten” frågar mannen från Köpenhamn.
Vi bjuds in till middag. Först då börjar jag tänka på att jag ju inte är en del av det bröderna kallar gemenskapen även om det har känts så denna kväll. Jag är en gäst. Chloe erbjuder även oss mat, men jag blir osäker på hur vi ska agera. Jag känner väl till brödernas strikta regler kring måltider, att de aldrig äter tillsammans med utomstående, men jag vet inte var gränserna egentligen går. Jag vill inte att de ruckar på något bara för vår skull. Vi beger oss av.
Runt 1959 förändrades mycket. Den då nytillträdde ledaren Jim Taylor jr inledde en skärpning av gemenskapens yttre gränser. Doktrinerna, som fick många att lämna de kommande åren, handlade bland annat om att inte titta på tv, inte delta i föreningsliv med utomstående – och att inte längre äta sociala måltider med icke-medlemmar. Det sistnämnda splittrade familjer mer än något annat.
Plymouthbrödernas historia går i pendelrörelser. Den italienske religionssociologen Massimo Introvigne skriver i ett översiktsverk om rörelsen att fundamentalistiska grupper som drar sig långt undan omvärlden ofta riskerar att tyna bort i allt mer extrem isolering. Eller så närmar de sig mittfåran igen, som en motreaktion. Det är vad som tycks ha hänt med Plymouthbröderna efter att den nuvarande globale ledaren, den australiske affärsmannen Bruce Hales, tillträdde 2002. Året efter startade Hales, enligt Introvigne, något som kallades The Review, där man bad om ursäkt till dem som tycktes ha uteslutits ur gemenskapen på felaktiga eller otillräckliga grunder.
Allt större fokus har också lagts på företagande. Många av de 55 000 medlemmarna runtom i världen driver företag som enligt vissa bedömningar omsätter uppemot 100 miljarder kronor och sysselsätter 70 000 personer utanför kyrkan. Företagen knyts samman genom organisationen Universal Business Team (UBT) som ger affärsrådgivning och support och samtidigt ser till att detta ekonomiska system också kan delfinansiera brödernas skolor, OneSchool Global, och deras välgörenhetsorganisation Rapid Relief Team.
Men trons ursprungliga essens finns kvar. I brödernas eget häfte Leva vår tro har läran om avskildhet en egen rubrik. Den lära som har dominerat rörelsen ända sedan starten och som gör att livet med Plymouthbröderna skiljer sig mycket åt från många andra svenskars liv. De har klara gränsdragningar mot det som i häftet kallas ”det system av synd och laglöshet som är under Satans herravälde”.
Ett litet exempel är familjens förhållande till tv. De låter aldrig tablå-tv stå på, tittar de någon gång så är det till exempel på en dokumentär som de själva har valt ut på en streamingtjänst.
– Om du sätter på radion eller tv:n så vet du inte vad som ska komma härnäst. Det är någonting man känner, att man vill liksom inte bli influerad, säger Nick.
Bild: Plymouthbrödernas kristna kyrka
Samma sak med mobiltelefoner och internet, teknik som medlemmarna länge avhöll sig helt ifrån. Idag är det dock en naturlig del av deras liv, om än sällan för rena underhållningssyften. UBT har utvecklat ett speciellt internetfilter där medlemmarna själva kan ställa in nivån på vad de kan ta del av på internet.
– Vi vill ju leva på det sätt som vi gör och då gör man rätt mycket för att inte hamna i en situation där man kanske blir… frestad, säger Nick.
Barnen i familjen Rosdahl är femte generationens Plymouthbröder. I min fädernelinje bröts banden med rörelsen redan i den andra generationen när min farfar Clemens lämnade.
Men att vara ett av Jesu får i en tätt sammanhållen gemenskap tycks inte ha legat för honom.
En ensamvarg, beskriver min faster Lena honom som. Och livet ut en övertygad ateist.
Text: Torbjörn Wester, Helsingborgs Dagblad. Reportaget är unikt, då det är sällsynt att organisationer som Plymouthbröderna, Jehovas Vittnen, eller Pingstkyrkan, släpper in journalister i sina hem.
