Är det algoritmerna som styr folkbiblioteken?
Vad är det som styr i biblioteksvärlden. Är det ”algoritmerna” som föreslogs från Malmö stadsbibliotek? För det är väl inte bibliotekarierna själva? Folkbildning? Det personliga mötet? Nej jag befarar att det är pengarna. Kommunens pengar, de låga skatterna, Lean production, just in time, och andra begrepp tagna från New Public Management. Att så få som möjligt ska jobba på biblioteken, med så mycket teknikhjälp som möjligt. Och att man från politikernas sida egentligen inte är så intresserad av låntagarna, som ändå bara ställer till besvär när de kommer som besökare? Jämför med sjukvården, jämför med äldrevården? För att citera en känd pensionerad TV-journalist: ”Ska det vara så?” (2022)
Författares Bokmaskin går in i medelåldern
Författares Bokmaskin har gått in i övre medelåldern och fyllt 50 år, vilket firats med en lämplig bok: 50 år med bokmaskinen. Lite nostalgisk blir jag när jag besöker de gamla lokalerna på S:t Eriksgatan 10, nere i källaren, där man i trappen välkomnas av chilenaren Emilianos stora graffitimålning.
I jubileumsboken presenteras historien i olika kapitel, från grundarna Arne Jacobsson och Harry M. Hällgren, som gav ut de första två böckerna 1972, till dagens datum, med cirka 100 boktitlar per år. Kända författarnamn som Carl Henrik Svenstedt, Gunilla Lundgren, Mikael Niemi (som publicerade sina första böcker här), Jarl Hammarberg Åkesson (som var gift med Sonja Åkesson och skrev böcker på esperanto), Bruno K. Öijer, Marianne Jeffmar, och Rolf Classon (som grundade det framgångsrika seriealbumförlaget Galago här 1979). Under många år användes FB av kurdiska författare, och man publicerade experimentell lyrik och obskyra tidskrifter. Ingen censur som hos de stora förlagen var parollen, och den enda boken som fick dras in var den om nedbränningen av Evert Taubes Sjösala 1987.
Nu sjunger nog FB på sista versen, om jag får tro de två som jobbar kvar här, det gifta paret Per och Ann Svenske. Idag lämnar de allra flesta bort produktionen av sina böcker till print-on-demand-förlag som Recito eller Axplock. Allt färre sitter i källaren på S:t Eriksgatan och producerar (med paret Svenskes hjälp) sin egen bok. Kanske ett tecken i tiden? Det är bostadsrättsföreningen i huset som hotar med att höja hyran, paret Svenske som långsamt närmar sig pensionsåldern, och de gamla maskinerna som börjar krångla och skulle behöva förnyas. Och Internets utbredning inte minst.
En del av svensk bokhistoria går därmed i graven. I slutet av jubileumsboken förtecknas alla flera tusen titlar som producerats i källaren, 1972-2002. När man går in i det stora boklagret blir man sannerligen imponerad!
Mats Myrstener (publicerad i bis-bibliotek i samhälle (tidskrift) 2022:3
50 år i ordets och bokens tjänst 