Ricki Neuman, Anna Svensson: Judarna på Klippgatan 19 (2025)
När ett stort antal judar började immigrera till Sverige efter den första ryska revolutionen 1905, skänkte det välbärgade paret Eduard och Sophie Heckscher ett nybyggt hus med ett sjuttiotal små lägenheter vid Sofia kyrka i Stockholm till den mosaiska församlingen. Det var det största huset i trakten och kom att användas av de oftast fattiga nyinflyttade judiska familjerna. Journalisten Ricki Neuman har forskat om husets öden, med hjälp av arkivarien Anna Svensson, tills det såldes till Stockholms stad på 1960-talet. Författaren tillhörde själv de mer välbeställda judarna från Norrmalm, men följde ofta sin mor till ”judehuset” på Södermalm som barn för att hälsa på sin morfar. Morfar fick lagad mat av dottern, och talade jiddish, vilket var umgängesspråket i det stora huset, liksom i stora delar av östra Europa. Huset tillkom 1913, morfar flyttade in två år senare. Mamma skämdes för det, det var fattigt och luktade illa, men åkte dit två gånger i månaden av ren pliktkänsla. Många av judarna flydde till Sverige från pogromerna i Ryssland (dit även Finland hörde). När huset byggdes var det det största och pampigaste 5-våningshuset i det fattiga kvarteret på Söders höjder. Kyrkoherden, den första i Sofia församling, Ernst Klefbeck, kom att ägna hela sitt liv åt att förbättra situationen för församlingens fattiga barn, bl.a. introducerade han skolluncher. Men huset hade centralvärme, badkar och tvättstuga m.m., rinnande vatten, vattenklosetter i korridorerna, som imponerade på traktens ungar. Den radikale teologen Natanael Beskow tillhörde de som uppmuntrade husets tillkomst. Det första ”judereglementet” i Sverige hade avskaffats 1838. Skråväsendet tio år senare, vilket gjorde att vem som helst kunde sätta upp butik i städerna. Josef Sachs och NK, Bonnier, Hirsch, Henschen m.fl. välbärgade judar uppmuntrades att flytta till Sverige och Stockholm, de fattiga judarna från östeuropa kom i alla fall. Neumans morföräldrar hette Nathan och Hinde, och kom från Borisov i Ryssland. De rika judarna vars synagoga låg vid Kungsträdgården, inköpte också för de fattiga judebarnen en sommarö, Glömsta på Vätö. Något liknande fanns bara i den s.k. ”Nöden” i Lund. I huset fanns en ”arbetsstuga” där barnen fick slöjda och sy etc., man startade en idrottsförening, Makkabi, en boxningsklubb, Linnea, etc. Synagogan på Söder, inrymd i en lägenhet, var Adas Jisroel på St Paulsgatan. Församlingen kallades ”mosaisk” och synagogorna ibland för ”tempel”, allt för att undvika det lite nedvärderande namnet ”judar”. De radikalare sionisterna bland judarna ville återvända till Jerusalem. Man uppmuntrade i första hand de fattiga judarna från Sverige att fortsätta till Amerika. Herman Porres spelade fiol och boxades, en av många karaktärer, och far till jazzsångerskan Nannie Porres. En rad av invånarna presenteras med korta biografier i boken, och en fullständig lista på de boende. (Tyske europamästaren i boxning Max Baer var jude.) Måga judar kom från Norrland. (Sundsvall har den nordligaste judiska kyrkogården.) På vinden höll man höns, odlade karpfisk och jäste mjöd. Barnen var undantagna från kristendomsundervisningen i skolan, på Klefbecks iniativ. Männen jobbade främst som hantverkare, som skräddare, hamnarbetare eller i Kaplans konfektionsfabrik. Kvinnorna i Tobaksmonopolet eller Liljeholmens stearinfabrik. Samvaron var god och alla hjälptes åt. Men kontrollen i huset grannarna emellan var rigorös. När motboken infördes 1917 fick många judar en slant för att handla ut alkohol på sin bok, åt ”gojim”. De aktivistiska sionisterna var få. Betty Eriksson arbetade (som enda ”svensk”) som matmor, konstnären Sven Erik Skawonius var hennes son. Många angav också att anledningen till emigration var dålig ekonomi, p gr av rasismen i Ryssland. De flesta barn började jobba, efter sex år i Sofia folkskola bakom kyrkan. Den rent judiska Hillelskolan grundades 1955. Boris Beltzikoff, vars far bodde i huset, blev stadsbibliotekarie i Nacka, och har skrivit om husets historia.
PS. En liknande bok om en adress på Södermalm, är Kocksgatan 24 och revolutionen av historikern Håkan Blomqvist. I det ”nya” huset där, från 1930-talet, minner bara Hammarby Boxning om det som en gång var. Byggnaden blev på 1880-talet i o m Södermalms arbetareinstitut, en organisation för folkbildning med föredrag och studiecirklar, en samlingspunkt för både folkväckelse, arbetarliberaler, nykterhetsrörelse och socialismens olika schatteringar. Här möttes Södermalms socialdemokratiska ungdomsklubb, som längre fram skulle bli kommunistisk och inbjuda ryska bolsjeviker. Här fanns en metodistförsamling som senare flyttade till en kyrka vid Mariatorget. Här höll Södra kvinnoklubben och Templarorden (en nykterhetsorganisation) möten och jiddisch ljöd i lokalerna när söderjudarnas socialistiska organisation ”Zukunft” upprördes över strejkbryteri. Under hungerkravallerna 1917 fylldes möteslokalen av revolterande soldater.
Illustrationer: Social History Portal (Amsterdam)
50 år i ordets och bokens tjänst 