Det du söker finns på biblioteket

… så heter den här japanska romanen, en av flera japanska jag läst på senare år. Ofta i lättsam, lite feel-good stil. Men underfundiga, med ett väl förpackat, stillsamt, budskap. Inte minst lär vi känna människorna i Tokyo, där de flesta romaner utspelas – en av världens största städer, som kombinerar det ytterst moderna med tusenårig tradition.

Ett par av de japanska böcker jag läst sedan jag blev pensionär (innan dess tror jag inte jag läst någon alls) handlar om ensamma kvinnor som finner kärleken där man minst anar det – som den underbara Senseis portfölj (Hiromi Kawakami), eller Alla nattens älskare (Mieko Kawakami, jag tror inte de är släkt). Några av böckerna är ganska så spejsade och måhända lite orealistiska, som En katts resedagbok (Hiro Arikawa), eller Innan kaffet kallnar (Toshikazu Kawaguchi), som utspelas på ett litet café i Tokyo, där man kan resa i tiden om man sitter vid ett speciellt bord, men bara så länge kaffet är varmt! Men ofta handlar det om våra relationer, och att det aldrig är för sent att bli en bättre människa.

Lite udda får nog En gåtfull vänskap anses (Yoko Okawa) som handlar om vänskapen mellan en gammal nördig professor, specialist på matematik, och en liten pojke som han (på grund av hans skallform) kallar ”kvadratroten”, eller bara ”roten”. De delar också intresse för baseboll, oerhört populärt i Japan men i stort sett helt okänt här hos oss.

Förutom dessa japanska läseäventyr finns ju nobelpristagaren från Sydkorea, Han Kang, och t.ex. Jessica Au, en kinesisk författare från Hongkong, vars bok Kallt nog för snö är en vacker liten pärla som utspelas i norra Japan. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe, eller storsäljaren Haruki Murakami har jag inte fått grepp om än, utom romanen Norwegian wood, som jag tyckte mycket om.

Den ovanstående boken Det du söker finns på biblioteket passar ganska väl in i ovanstående typiseringar. Den handlar om några olika människor, som alla på olika vägar hamnar i biblioteket i Tokyo, där den bleka och kraftiga bibliotekarien Sayuri Komachi (som ser ut som en uppblåst Michelingubbe) har ett sjätte sinne för att se vilken bok som passar precis varje låntagare. Varje bibliotekaries våta dröm alltså. Genom böckerna får romanpersonerna en sorts vägledning vidare i livet, som den 21-åriga Tomoka som jobbar som expedit på ett varuhus. Hon söker ”ett syfte att arbeta för, något jag klarar av”. Hon söker böcker om hur man använder datorer, och får bl.a. barnboken Guri och Gura, om två skogsmöss som plockar kastanjer i skogen och hittar ett ägg som de gör sockerkaka av. Från denna enkla barnbok lär sig den unga Tomoka att ta bättre vara på sitt liv. Hur kan nog bara en japan förklara. Vi kan bara försöka förstå. Och ta lärdom. Böcker handlar ju inte minst (också) om att lära känna sig själv.

35-årige Ryo jobbar med bokföring men drömmer om att ha en liten butik för antikviteter. På biblioteket söker han böcker om att starta företag. Som alla yngre japaner får han lära dom äldre med datorn. Som alla japaner jobbar han mycket, gärna övertid, helt i händerna på arbetsgivaren. Fackliga organisationer verkar ha lite att säga till om. Vill man aktivera sig som ensamboende så besöker man stadsdelens ”community house”, där Ryo hör ett föredrag om mineraler. När han besöker bibliotekarien Komachi-san råder hon honom att fortsätta drömma, vare sig han kan förverkliga drömmen eller inte. Hon ger honom en liten figur som en boll av filtad ull, som hon själv gjort. Han ser att bibliotekarien gett honom en bok om ”växternas märkliga egenheter”. När han läser boken förstår han: ”Eftersom vi människor lever ovan jord ser vi för det mesta enbart växternas blommor och frukter, inte hela rotsystemet som finns under jorden. Vi förstår inte balansen mellan ovan och nedan.” Han får höra av bibliotekarien att man kan ha parallella karriärer, kombinera nytta med nöje.  Uppenbarligen går det i Japan att göra så, även om många aldrig vågar ta steget. Det gäller bara att ta reda på hur man får ihop det. Det får Ryo göra själv. Hans flickvän samlar ”sandglas” på stränderna som hon gör om till smycken. De bestämmer sig för att tillsammans försöka förverkliga sin dröm. T.ex. öppna en nät-butik och försöka sig på ”crowdfunding”. Tidskriftsredaktören Natsumi har blivit degraderad på företaget, och vill bli bokförläggare för barnböcker, och söker också hjälp av den stora bleka Komachi-san, liksom den arbetslöse Hiroya.

Så fortsätter det, och det blir en sorts självhjälpsbok, i vad som förefaller vara typiskt japanskt yin-yangtänk. Böckerna från Japan är populära. Den ovanstående boken av Aoyama har översatts till ett 30-tal språk. Själv såg jag Innan kaffet kallnar i bokhandels-fönstret idag. Det är det lilla förlaget Nona i Göteborg som gett ut boken, och det är nog inte den första från Japan de ger ut?