En fördel med att ha en egen hemsida är ju att man kan skriva om i princip vad som helst. Till exempel om olika typer av klaver- eller tangentinstrument. Jag gjorde en sådan musiklista på Spotify med med över 100 exempel på musik ända ifrån Medel-tiden och fram till idag. Låt mig presentera den i stora drag (Min spellista nr 131/ Keyboardfest).
Först har vi klaverens konung – den stora kyrkorgeln. Det lär ha funnits en sorts orgel redan i antiken, kallad ”vattenorgel”. Under medeltiden var den ofta bara ett litet enradigt tangentbord, som drevs med luft från en handdriven bälg. Den hade olika namn t.ex. Regal. Också kallad Portativ, eftersom den kunde bäras med sig. Jag har några medeltida exempel med Early Music Consort of London och David Munrow, och ett modernt, ”Dog’s life” av Gentle Giant, från LP:n Octopus.
Under renässansen (fr.o.m. 1500-talet) utvecklades den s.k. piporgeln till den som vi känner idag. Tonen var ganska gäll, skarp, och i intervallet hög. Jag har exempel av Georg Friedrich Händel, Giovanni Gabrieli (liksom Vivaldi verksam i Venedig), Henry Purcell. Johan Sebastian Bach, kyrkorgelns mästare, finns också med. Under hans tid utvecklades kyrkorgeln rejält och fick många nya ljud och klanger. Bach (1685-1750) anlitades ofta som expert när nya orglar skulle byggas i Tyskland.
Kyrkorgelns höjdpunkt var slutet av 1800-talet, med den stora ”romantiska” franska orgeln. Här har jag exempel av Olivier Messiaen, César Franck, Gabriel Fauré, Jean Langlais, Otto Olsson. En liten ”kusin” är den enkla tramporgeln, orgelharmoniet, som fanns i alla skolsalar förr, även i min i Umeå, där läraren ofta trakterade orgeln med varierande resultat till morgonsamlingen. Mitt exempel är av Antonin Dvorak, från hans Bagateller, opus 47, och fram till en folkmusikgrupp som Norrlåtar. Tramporgeln förekommer ofta i folkmusiken från Norrbotten.
I modern tid har inom populärmusiken orgeln en given plats. Tidiga amerikanska fabrikat var Lowrey, Wurlitzer, och Hammond (s.k. elorgel). Fred C. Lowrey (1871-1955) var en av de mest framgångsrika av en typ av elorglar som spelades på biografer, varuhus och under ishockeymatcher. Länge funderade jag på vilket instrument som inleder ”Lucy in the sky with diamons” på Beatles Sgt Pepper-album, tills jag läste att det var en Lowrey-orgel. På Being for the benefit of Mr Kite, på samma album, har man lagt på tre olika orglar, bl.a. en Lowrey, och ett orgelharmonium. På min Spotifylista har jag några exempel i slutet hur äldre Lowrey- och Wurlitzerorglar lät (Bart Rodyns, Howard Alan, Buddy Cole, The Mighty Wurlitzer/Songs from Broadway, Tiger Rag från en Wurlitzer carousel organ från 1920), plus några hammondorgel-exempel (Jimmy Smith, Emerson Lake & Palmer, London Leslie Swings, Dolf de Vries, Procol Harum).
Udda orgeltyper som positiv, karusellorglar, arena-orglar har jag några exempel på t.ex. Bruno Bertoli, ”Barrell organ”, eller ”Cuchoo waltz” med De Leuwiin Dutch Street Organ.
En s.k. Lowery magesty organ, en orgel som kunde producera i princip alla ljud som fanns, inklusive en hel rytmsektion
Pianots föregångare var cembalon, där en liten metallklubba slår an strängarna i instru- mentet, till skillnad från i pianot där hammaren är klädd med filt. Det s.k. clavichordet hade bara en sträng som slogs an, så tonen ”darrar”. Det användes för hemmabruk av t.ex. Bach, i undervisningen av hans söner. Den moderna cembalon/pianot har flera strängar för varje tangent. Här finns hur mycket musik som helst, från tidiga exempel som Alessandro Stradella (renässansen), Christian Ritter (1600-tal, en tysk musiker som drottning Kristina lät engagera i Sverige), till Bach och hans son Carl Philip Emmanuel, verksam vid Fredrik den stores av Preussen hov, och med svenska exempel av Johan Wikmansson och Johan Agrell (1700-talet). Några udda släktingar till cembalon var ett instrument som kunde växla mellan att spela orgel och cembalo (exempel av Johan Wikmansson), eller en s.k. ”Lautenwerk”, en vackert utsirad cembalo som mer lät som en harpa, idag helt bortglömd (exempel med cembalisten John Paul) (Bach var förtjust och lät bygga en privat, av en släkting som var instrument-makare.) Cembalon dyker ofta upp i modern populärmusik, jag har exempel från grupper som Renaissance, Ekseption, Clouds, Hep Stars, Manfred Mann. Ett modernt exempel på ”klassisk musik” är Concert Champetre, en cembalokonsert av Francis Poulenc.
Lautenwerk. ”Much of the available information relates to three 18th century German instrument makers: Johann Christoph Fleischer of Hamburg, Johann Nicolaus Bach and the organ builder Zacharias Hildebrandt.” The LUTE-HARPSICHORD: A Forgotten Instrument
Den västtyska tillverkaren Hohner gjorde en elektrisk cembalo (clavinet) mellan 1964 och 1982. Instrumentet blev snabbt populärt, ett av paradnumren är Stevie Wonders Superstition (1972). I min låtlista finns exempel från artister som Billy Preston, Emerson Lake & Palmer, Rick Wakeman.
Redan på 1780-talet hade våra dagars piano börjat produceras, Mozart hann skriva verk för piano innan han dog 1791, som barn spelade han bara cembalo. Beethoven skrev enbart för piano, där den tidiga prototypen kallas ”hammarklaver”. Jag har exempel på musik av en av Mozarts kollegor, tjecken Jan Ladislav Dussek, Carl Philip Emanuel Bach, den svenske komponisten Johan Agrell (Stig Ribbing spelar på ett originalinstrument från Musikmuseet i Stockholm). Om kyrkorgeln är konungen, så får den moderna piano- flygeln i så fall vara drottningen bland klaverinstrumenten. Moderna exempel på piano är på listan t.ex. Francis Poulencs konsert för två pianon och orkester, Sergej Prokofievs Pianokonsert nr 3, Keith Emersons roliga fuga ”Bach before the mast”, Rick Wakemans filmmusik The Birdman of Alcatraz. Keith Emerson (1944-2016) var en engelsk klassiskt skolad pianist som kom att bli den stora mästaren inom progressiv rock/pop på både Hammondorgel och Moog synthesizor (se nedan). Han var förtjust i ljudet från det ostämda pianot som vi känner igen från gamla cowboyfilmer (exempel på detta i låtar som The Sheriff, Bitch’s crystal, Honky tonk train blues, den senare ett klassiskt boogie-woogie stycke av Meade Lux Lewis från 1927). Ett annat särpräglat piano-ljud kom från det ”preparerade pianot” (exempel av kompositören John Cage, och den tyske pianisten Hauschka, Volker Bertelmann) där pianots strängar stäms om, och ”prepareras” med olika saker som häftstift och pappersbitar. Exempel på ”saloon piano” är vidare Goodtime Charlie av Franky ”Fastfingers” Flint, och filmtemat från den franska gangster- filmen Borsalino, av Claude Bolling. Ett annat udda piano-ljud är musik för leksakspiano här ett exempel med Yann Tiersen (”Waltz of the Monsters”). De elektriska pianonas tillverkare är främst Wurlitzer och Fender Rhodes i USA (se exempel i låtlistan bl.a. den engelska gruppen Argent).
Keith Emerson framför en tidig version av en Moog synthesizor
Ett udda klaverinstrument är det klockspelsliknande instrumentet Celesta. Det konstruerades i Frankrike på 1800-talet, och Peter Tjajkovskij var den förste som använde det i en sats i balettmusiken Nötknäpparen 1892. Ett av de mer spektakulära klaverinstrumenten är Mellotronen, som imiterar ljud av stråkar. Den konstruerades på 1960-talet i England (korta kasettband med inspelad musik sätts igång av en tangent, som bara kan hållas intryckt ett visst antal sekunder) och blev snart populärt inom den ”progressiva rocken” i England med band som Moody Blues, Genesis, King Crimson, Yes den holländska gruppen Focus, och Van Der Graaf Generator (se några exempel i låtlistan). Genren kallades ibland ”symfonirock” med grupper som Queen, Europe och svenska Kaipa. (Beatles använder den i introt till Strawberry fields forever, och musiken till filmen Yellow submarine.) Idag är mellotronen ett populärt samlarobjekt med ett väldigt speciellt (lite syntetiskt) ljud. Ett tidigt liknande instrument kallades Tamberlin, uppkallat efter sin uppfinnare (se exempel i listan). Det spöklika ljudet av en Theremin (efter den ryske uppfinnaren), mest känt i låtar som ”Good vibrations” eller den tecknade serien Scooby-Doo, eller introt till TV-serien ”Morden i Midsommer”, räknas inte som ett klaverinstrument (även om det också finns med klaviatur).
Keith Emerson började studera Robert Moogs elektroniska instrument Moog synthe– sizor på 1970-talet. I Emerson Lake & Palmers repertoir finns en rad låtar med olika synthesizors. De blev med tiden betydligt enklare att frakta med sig (jfr bilden ovan med Emerson och Moogen). Med tiden kom också ett flertal synthesizors med ännu mer utvecklade symfoniska ljud (se exempel med Emerson Lake & Palmer, Van Der Graaf Generator, Greenslade, Ekseption, Switched on Bach/Herbert Waichel) med nya namn som ARP, Korg, Yamaha, eller Oberheim Synthesizor som Joe Zawinul (polsk-österrikisk från början jazzpianist) i Weather Report spelar.
Weather report, en av de mest kända grupperna inom jazz-fusion-genren, med Joe Zawinul bakom klaveren, Wayne Shorter på saxofon och Jaco Pastorius på bas. Bilden från den japanska turnén 1980, från LP:n Night passage.
